10 Apr

Återinför ättestupan

Alla ska vi dö. För vissa borde det ske tidigare än för andra. Nu pratar jag inte om folk som tränger sig före i Systembolagskön eller folk som inte kan köra i rondeller (även om de står högt upp på listan) utan snarare sådana som inte vill eller kan fortsätta leva på ett värdigt sätt.

Jag pratar naturligtvis om folk som är svårt sjuka och lider. Jag pratar också om aktiv dödshjälp. Det handlar inte bara om att stänga av respiratorn utan läkare eller sjuksköterska eller rentav familjemedlem om de har rätt kunskaper ska kunna injicera en dödlig dos av farmaceutiska medel rakt in i blodet på den sjuke.

Människor som inget har att leva för!

Sedan pratar jag också om folk som inte har något att leva för. Jag hade en gång en äldre släkting som inte kunde lämna hemmet då han var i för dåligt skick. Han betalade grannen för att köpa hem en laddning Koskenkorva varje vecka. Tillfället då pengar och sprit bytte händer var den enda mänskliga kontakt han hade. Ingen hobby kunde han fortsätta med då han var nästan blind så allt han kunde var att supa. I tio år levde han så innan han fick en stroke. Det dröjde tre månader innan någon märkte att han var död. En redan meningslös existens (missförstå mig rätt, din existens är också meningslös – liksom min) förlängdes onödigt mycket, blev ännu mer meningslös och dessutom kostade han samhället pengar. Men det var ditt ansvar att besöka honom som släkting, hör jag dig säga. Varför då? Han var ett rövhål av episka proportioner. Men man borde ha köpt en burk sömntabletter och räckt honom dem tillsammans med Kosken och talat klarspråk med gubben om vilka val han hade i livet. Ättestupan verkade vara det rimligaste.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *